Är vänstern i behov av nya idéer?

Det spelar ingen roll om SD, Trump, Johnson eller vem som helst som liberaler och vänstern gärna klagar på försvinner. Den konfliktlinje som existerar mellan de två grupper som inom statsvetenskapen kallas för GAL-TAN går djupare än traditionella politiska analyser vill medge.

På tal om nya idéer. Grundarna av företaget Ljung & Sjöberg såg stora brister i hur företag och organisationer förhåller sig till missbruksproblem och andra svårigheter och bestämde sig för att göra någonting åt det. De har egna erfarenheter av liknande problem och har kring dem byggt en metod. Om du till exempel jobbar med HR och är orolig för att någon eller några på arbetsplatsen har problem med alkohol, droger, stress eller medberoende kan https://www.ljungsjoberg.se/ hjälpa dig. De har i nuläget drygt tio års erfarenhet av framgångsrikt arbete med nämnd problematik.

Ett nytt analysverktyg

GAL-TAN, för den som inte vet, är ett nytt sätt att dela in människor i två grovt huggna politiska grupper. En slags vänster-höger-skala, men modifierad för en tid där föregående modell inte längre har samma analyskraft. GAL står för ”Grön, Alternativ och Libertär”, TAN står för ”Traditionell, Auktoritär och Nationalistisk”. Därifrån är det bara din fantasi (eller kanske dina fördomar) som sätter gränserna för vilken typ av människor, politiker eller partier som passar in i respektive kategori. När jag hädanefter använder ordet ”liberal” använder jag det i dess bredaste betydelse. Det vill säga att det innefattar exempelvis vänstern i USA och ledare som Frankrikes Macron och Tysklands Merkel.

De flesta skulle dock hålla med om att figurer som Sverigedemokraternas Jimmy Åkesson, Storbritanniens premiärminister Boris Johnson och USAs president Donald Trump går att kategorisera som TAN. Det är hur som helst främst TAN-väljare politiker som dem tycks appellera till.

Behöver vänstern ett nytt samhällsnarrativ?

En teori är att det som inte längre ryms i en traditionell, och numera liberal, vänster/höger-analys av världens tillstånd är en icke-materiell dimension, det som kan refereras till som ett brett narrativ medborgarna i ett land kan ställa sig bakom. En ”historia” om vad vi som land är och vart vi är påväg. Ett klassiskt svenskt exempel är den folkhemsidyll som drev det politiska projektet i Sverige från 1950-talet fram 80-talet. Det är delar av samma idé som högern nu tycks vara bättre på att förvalta.

Vänsterpolitik tycks under alldeles för lång tid ägnat för mycket tid åt materiella frågor. Det är förstås självklart att de gjort det. Det är vad vänsterns politiska projekt går ut på. Att skapa likhet i utfall. Kalla det vad du vill: ett narrativ, icke-materiellt innehåll, andlig kärna, tro. Vänsterns utmaning, kanske för lång tid framöver, består i att hitta vad ”det” är. Klimatkrisen då? Jag är inte säker på att den räcker. Den befinner sig i samma sfär av materialism som socialbidrag och föräldraledighet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *