Vänsterpolitik, bostäder och allmännyttan

Rätten till en bostad

Idag skor sig allt fler människor på det faktumet att det inte finns tillräckligt med bostäder i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. För de människor som blir drabbade och tvingas att hyra i andrahand kan det innebära svindlande månadshyror, inte minst för bostadsrätter som hyrs ut. Andrahandshyresgäster kan få hyresnivåerna prövade i hyresnämnden och även en viss del av hyran återbetald om den visar sig varit oskäligt hög. Problemet är förstås, att om det är brist på tak över huvudet kommer ytterst få hyresgäster anmäla och ta ärendet till hyresnämnden. Idag beräknas ca 130 000 människor i Stockholm bo i andrahand. Vidare kan det tilläggas att andrahandshyrorna har stigit med ca 59 % för hyresrätterna och 89 % för bostadsrätterna i Stockholm sedan 2009 enligt uppgifter från Boverket och Hem och Hyra. Enligt uppgifter från tidningen Metro kan 1 r.o.k i Stockholm kosta 13 000 kr i månaden för en andrahandshyresgäst. Vänsterpolitiken har alltid förespråkat alla människors rätt till ett hem och en bostad, till en rimlig kostnad. Vänsterpartiet vill bedriva en statlig bostadspolitik där hyresrätter återigen kan bli bostäder med rimliga hyror som vanliga löntagare har råd med!

Prisnivåer, efterfrågan och utbud

Bostadspolitiken visar tydligt hur högerpolitiken står emot vänsterpolitiken på den politiska skalan. Utförsäljningen har kommit att leda till att andelen hyreslägenheter som finns i Stockholm är historiskt rekordlåg. Idag består andelen av allmännyttans kommunala hyreslägenheter av endast 17 % av lägenheterna i Stockholm. Det är förmodligen tio gånger lättare att få tag på ett kontorshotell i Stockholm än ett riktigt boende!.

Inom nationalekonomin brukar två begrepp härledas som förklaringsmodeller till prisnivåer på en marknad, oavsett vilken marknad det rör sig om – utbud och efterfrågan. Under flera år har hyresmarknaden inom allmännyttan sålt ut till hyresgäster genom ombildningar och därmed övergått till en bostadsmarknad. I Stockholm beräknas det ha sålts ut hyreslägenheter för ca 37 miljarder kronor under en period av åtta år fram till 2015, enligt SvD och det är först nu som utförsäljningen verkar ha mött ett kraftigt motstånd. När nu utbudet av bostadsrätter ökat på grund av ombildningarna börjar efterfrågan på vanliga hyresrätter till rimliga hyresnivåer starkt efterfrågas och prisnivåerna på bostadsrätter börjar mattas av. Efterfrågan på bostäder har inte mattats av, utan vad som skett är att utbudet har övergått från hyresrätter till bostadsrätter under en längre tid. I synnerhet i Stockholmsregionen. De tidigare ”bostadsklippen” på utförsäljningen av allmännyttan är förbi. Anledningen är att utbudet helt enkelt ökat och därmed stabiliseras prisnivåerna. Att tjäna miljoner på en ombildning av hyresrätter kommer helt enkelt inte kunna ske idag.

VänsterpolItiken och bostäderna

Ett statligt återuppbyggande av hyresrätterna är vad vänsterpolitiken står för, lägg därtill att vinstintresset på bostäder skall minimeras – inte maximeras. Detta skulle förstås leda till ett större utbud av boenden, vilket även medför att prisnivåerna kommer att stabiliseras oavsett boendeformerna. Om utbudet blir större men efterfrågan kvarstår kommer bostadsmarknadens priser och hyror förmodligen ligga kvar på en mer rimlig nivå än vad som är fallet idag. Rätten till ett boende måste finnas, värna om den rätten och sluta profitera på en mänsklig rättighet!

Socialdemokraternas svåra situation

Socialdemokraterna är och förblir ett vänsterparti. Trots de stora ändringarna i det politiska läget i Sverige, med helt nya konstellationer och samarbetsparter, finns det ingenting som tyder på att Socialdemokraterna skall röra sig så långt på den politiska skalan att det inte längre är säkert om partiet är ett vänsterparti. Men situationen är svår för partiet.

Samarbete med LO, Liberalerna och Centern?

Den så kallade Januariavtalet, eller «Utkast till sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna» som det egentligen heter, är komplicerat. Det är många som menar att det är Centerpartiet och Liberalerna som förlorar på avtalet, men alla parter måste kompromissa. Det kan hända att de två partierna som flyttade sig från Alliansen till att stödja Löfven, huvudsakligen förlorar stöd baserat på känslor hos väljarna. Sakpolitisk verkar det som att Centerpartiet och Liberalerna har fått relativt stort genomslag och att det egentligen är Socialdemokraternas väljare som skall vara missnöjda.

Inte överraskande var LO mycket kritiska till det mesta i Januariavtalet. Detta tyder också på att Liberalerna och Centerpartiet fick som de ville i ganska många frågor. LO menar att avtalet ytterligare ökar skillnaderna i samhället, och ledande LO-ekonomer gick ut med förslag som i mångt och mycket är den totala motsatsen.

Socialdemokraterna stödjer sig i stor grad på LO i många frågor, utöver att de två parterna naturligtvis samarbetar om valkampanjer och finansiering av Socialdemokraternas verksamhet. LO måste markera sig när de känner att Socialdemokraterna kanske flyttar sig lite till höger, men det finns alltid en risk för överdrifter. Frågan är hur mycket Socialdemokraternas väljare kommer att bry sig om det?

De flesta som röstar på Socialdemokraterna har en acceptabel ekonomi. Det är naturligtvis få förunnat att vara miljardär och aldrig behöva tänka på pengar. För vanligt folk räcker pengarna oftast, och blir det lite för mycket utgifter en månad kan man låna pengar från Lånakuten.com eller liknande ett tag. Det är osäkert om LO eller någon andra verkligen kan få med sig socialdemokratiska väljare på att deras parti nu står för en ”osocial” linje?

Starkare moderater är en annan risk

Att egna väljare vänder partiet ryggen är en risk för Socialdemokraterna. En annan risk är att Moderaterna kan stärkas som följd av att besvikna väljare från Centerpartiet eller Liberalerna flyttar sig dit. På kort sikt spelar det kanske ingen roll för Socialdemokraterna, men på längre sikt kan det bli en förflyttning av väljare mot höger.

Frågan är om det till exempel etableras ett block helt till höger med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Det är sannolikt en risk Socialdemokraterna är redo att acceptera i dag, mot att Alliansen är historia. Samtidigt kan det skapa större problem på sikt.

Svensk politik är verkligen inte tråkig längre.