Allas rättigheter…..Eller…..?
“Jag vill flytta till ett land som inte tar emot invandrare”. Detta uttalandet hörde jag på nyheterna för en del år sedan.
Det var en svensk nynazist som kläckte ur sig detta och det tycker jag visar på deras svårighheter att tänka.
Men ju mer jag tänker på uttalandet ju vanligare tror jag att den typen av tankar är.
Man vill hindra andra från att göra saker, så som att flytta till Sverige, men man skulle själv vilja flytta till andra länder.
Det pratas inte så mycket om hur många som åker ifrån Sverige för att bosätta sig i andra länder, men man fokucerar på hur många som kommer hit.
Samma gäller andra religioner än kristendomen här i Sverige. Man blir upprörd om det byggs en moské här i Sverige, men är det någon som överhuvutaget ifrågasätter om det är rätt att ha svenska kyrkan i andra länder?
För mej är friheten att kunna resa fritt en viktig rättighet. Att ha rätten att kunna bosätta sig där man trivs, ovsett vart man kommer ifrån ursprungligen. Att kunna åka på semester till andra länder och där ha rätten att gå och prata sitt egna språk med sina vänner och sin familj utan att få hatiska blickar eller glåpord om att man ska åka hem.
Att få kunna gå i dom kläderna som man själv trivs i och vill ha på sig utan att det ska komma någon med rynkad näsa och ge fördomsfulla kommentarer.
Hur många av oss svenskar som åker på utlandssemester pratar tex grekiska i Grekland eller spanska med varandra om vi är i Spanien? Om man åker med sin familj eller med sina vänner så pratar man svenska med varandra på stan, restauranger eller klubbar, å ingen av oss tycker att det är nått konstigt med det.
Vi skulle reagera starkt på om någon kom fram till oss på våran semesterresa i Italien och bad oss ta på oss långbyxor fast det är 25-30 grader varmt för att italienarna gärna gör det efter siestan.
Men hur beter sig vissa svenskar mot folk ifrån andra länder som är här? Pratar dom ett annat språk med varandra på stan, caféer eller uteställen så rynkas det på näsan och dom får höra att “här pratar vi svenska… å det gäller alla”.
Var ligger skillnaden nånstans?
Jag är själv agnostiker och tror inte på någon Gud som finns i någon av dom religioner som finns. Men jag är stark förespråkare för rätten till att ha en religion som man trivs med. Rätten till tro utan att bli fördömd av andras meningar om den tron. Många finner ett lugn och en trygghet i att bedja till en Gud, å vad skulle då jag ha för rätt att fördömma dom eller hindra dom från att göra detta bara för att jag själv inte tror på samma sak som dom? Visst kan man gå in i alla religioner och ha åsikter om att dom kanske inte stämmer eller är sanna. Men religioner är TRO och inte veteskapliga fakta. Rätten till tro måste få finnas för dom som mår bra av att tro.
Å varför skulle dessa rättigheter bara tillhöra mej och alla oss svenskar? Är inte dessa rättigheter som alla människor ska få ha? Rätten till att få bosätta sig där man trivs och rätten att få tro på vad man själv mår bästa av att tro på.
