Det finns en rädsla för det osynliga. För det vi inte kan se, ta på eller ha kontroll över. Ser vi en rullstolsburen eller en blind person, så vet vi hur vi ska handikappanpassa omgivningen och hur vi ska bete oss. Att hålla upp dörren eller följa den blinda personen över gatan är två saker vi kan göra. När vi talar om funktionsnedsättningar så vi talar oftast om dem som är synliga. Men hur ofta nämns osynliga funktionsnedsättningar? Det uppmärksammas då och då, men det räcker inte. Några av dessa”osynliga” är psykiska sjukdomar. Trots att dessa sjukdomar finns överallt i vårt samhälle. Så finns det en enorm okunskap.
När en funktionsnedsättning inte syns, då blir det hela mer komplicerat. Attityden i samhället i stort, anser jag är att” det som inte syns, det finns inte”. Tyvärr så är det inte så enkelt. Det hjälper inte att förneka att det finns psykiska sjukdomar. Jag tar speciellt upp den här gruppen för att jag tycker att personerna och deras anhöriga förtjänar positiv uppmärksamhet.
Rädslan och okunskapen bidrar till utanförskap, onödigt lidande och en misslyckad politik. Har man en psykisk sjukdom, så ska man bli trodd. Att vara cancersjuk eller hjärtsjuk är fruktansvärt. Då är man sjuk, även för andra runt omkring. Det är ingen som ifrågasätter din bröstcancer eller din hjärtinfarkt. Det finns nålar att köpa och galor som sänds i TV för att forskningen ska gå vidare, för att sprida kunskap, för att hedra dem som avlidit och stötta de som är drabbade. Men jag undrar, var finns galorna för personer som exempelvis lider av depressioner, bipolär sjukdom eller schizofreni. Är den forskningen inte lika viktig att ägna sig åt? Är psykiska sjukdomar inte värda en gala?
Många av oss känner till sambandet mellan ADHD och drogmissbruk. Vad många inte känner till är att sambandet mellan bipolär sjukdom och missbruk är inte ovanlig. Att personen tar till alkohol eller andra droger för att självmedicinera sig. I en bok skriven av Tom Fahlén (2010) tar han upp just den här problematiken. En person i manisk tillstånd kan uppfattas som berusad eller påtänd. Det finns likheter mellan att vara berusad och att vara manisk, t.ex. ökad pratsamhet, osammanhängande tal, distanslöshet, högljuddhet och aggressivitet. Till följd av missbruksperioder kommer ofta depressioner. Ungefär 30% av patienter med bipolär sjukdom lider av alkoholism, vanligast är bland män, och vid vid bipolär sjukdom typ 1, så tar mellan 10 och 15 procent sina liv (Fahlén, 2010,s. 33-42). Vad jag frågar mig är, hur många personer med bipolär sjukdom har gripits för att de har uppfattas som fulla eller påtända? Detta är en av de orsaker till att lyfta frågan och på så vis förebygga fördomar, okunskap och missförstånd.
Det är dags att alla vi som är politiskt aktiva driver frågor som gynnar människor med psykiska sjukdomar. Vi måste bli bättre. Skrämselpropagandan i kvällspressen bidrar med negativa attityder och en rädsla för det ”osynliga”. Det är inte ovanligt att läsa rubriker så som ”Vansinnesdåd!” i kvällspressen när ett mord ägt rum. Som en motvikt bör vi sprida kunskap och stötta dem som är utsatta. Att dö av en ”själens cancer” är lika hemskt som att dö av en ”fysisk cancer”.
Vi bör i framtiden både lokalt och nationellt satsa mer pengar på utbildning i psykiska sjukdomar för skolpersonal, kommunanställda och politiker.
Anna Gustavsson (V)
Borås
Publicerad i Borås Tidning den 5/10
Proletären den 29 sep- 5 okt. Nummer 39.
Vänsterpress okt 2011.
Tog även upp artikeln i radiosändningen den 13 oktober i Radio TotalNormal i Stockholm.